Jämmer och elände =( och Hakuna matata

Fy vad less jag blir. Det går inte bra just nu. Allt tar ont , i ryggen , i benet , i foten , i höften . Ja det är nästan lättare att säga vars det inte tar ont.
Sova går inte alls. 1-2timmar i taget. Hittar ingen bra sovställning som jag kan slappna av i. Tär på både kroppen och humöret.
Sa till Henrik på morgonen att det är lika bra gräva ner mej i grop och aldrig komma upp mer. Så kändes det just då, eller ta en yxa och ta bort det värkande benet.
Vet att jag har mej själv att skylla till vis del.
Vad skulle jag i skogen för???
Vad skulle jag i ogräsplocket för??
Man kan ju undra om man någonsin lär sej vad man kan och inte kan göra.
Men man blir så infernaliskt less på att alltid tänka sej för och vara förståndig. Om jag skulle lyssna helt och hållet på min kropp skulle jag endast ta mina promenader( på asfalt) och sen ligga ner och sura. Inget annat gör att det håller sej i schack med smärtan.
Hur fan ska man komma ur skiten. Tänk om det nån enda gång kunde var lite lite bättre.
Jag klarade ju av resan till London utan allt för jobbig smärta men det var med ren vilja. Här på hemmaplan har jag inte den viljan. Tappar gnistan för lätt och orkar inte kämpa emot. Inte då det blir så här.
Är nog som min sjukgymnast sa att jag behöver ett delmål med jämna mellanrum att sträva emot så jag därför skärper till mej och tar det lite lugnt och verkligen tänker mej för. Men det är inte lätt.
Tror ingen som inte suttit i den här sitsen kan förstå. Förstå hur jobbigt det är att alltid ha ont. Att alltid vara tvungen att avstå från saker för att smärtan säger stopp. Det är tufft och men tappar lätt både humör och ork.

Men jag kommer igen. Det brukar jag göra. Det känns bara extra tungt just nu då jag har mycket jag skulle vilja göra.
Plantera blommor t.ex. Göra fint ute. Klippa till buskarna.
Fixa upp sommargardiner i sovrummet. Med mera med mera. Och allt detta måste jag be nån annan göra. Kan inte göra det fast jag VILL.
Måste ta mej i kragen och försöka låta bli så det lägger sej för den här gången.
Är ju snart midsommar och jag vill orka fira den utan att bara behöva ligga ner.
Har en vecka på mej att få gnistan tillbaka. Den kommer men just idag känns det botten.

Har även en annan trevlig träff att se fram emot . Efter midsommar ska jag träffa mina gamla arbetskamrater Vivan, Birgit, Birgitta m.fl och ha en trevlig kväll med mat och vin. Och då måste jag var i form så jag kan njuta av samvaron. Den betyder så mycket för mej och jag längtar så efter det. Vi brukar ha så trevlig och jag är så glad att dom fortfarande vill ha mej med. Trots mina besvär och krämpor. Dom försöker alltid ordna så jag kan ha det bra så det blir nog en bra kväll. Längtar.

Så visst jag har mål att kämpa för trots allt. Bara bita ihop och försöka kravla sej upp på ytan igen. Hänger under just nu men nästippen är fortfarande ovanför- Tror jag i alla fall.
En dålig dag idag som sagt men det blir säkert bättre imorgon . Hoppas kan man ju alltid. Hoppet är det sista man tappar så det löser sej nog. Nu blir det värme dyna och starka tabletter så kroppen kan slappna av lite. Spänning gör bara smärtan värre så avslappning är A och O.

Måste komma ihåg / jag vill, jag kan , jag ska. Ett motto jag försöker leva efter trots att elände-
Kanske göra som Pumba från lejonkungen

Hakuna Matata
Det är ord som är bra
Hakuna Matata
Gör att man blir glad
Finns inga bekymmer
Man är lycklig var dag
Är en härlig frid, filosofi
Hakuna Matata