Idag , dagen efter igår, midsommaraftonen över för i år. Vädret blev fint trots allt hot om regn och rusk. Kom en ordentlig skur på förmiddagen men lagom till grillningen så blev det solsken. Härligt. Hade inte varit kul att grilla i ösregn.
Midsommaraftonen blev en lyckad dag. Vi grillade och åt gott och hade trevlig sällskap. Vi , det var hela vår familj med alla barnen med sällskap och barnbarnen, sen pappa och mina syskon med makar. Så vi var hela tjocka släkten .
Så roligt att mina barn vill vara med , hade känts tomt utan dom. Dom har varit med alla år hittills så jag håller tummarna för att det ska förbli så.
Betyder mycket även för min pappa att hans barnbarn och barnbarnsbarn kommer.
Kvällen blev lång vi var inte hemma förrän kl. 23,55 och det var länge för att vara oss. Jag brukar inte klara så länge men med vilja och lite envishet så brukar det gå. Om jag vill nått nog mycket så går det. Väl hemma , då jag slappnade av , då blev det jobbigare. Inte lätt somna kan man väl säga. Hittade ingen bra sovställning så det blev inte särskilt mycket sömn. Väntat förstås med tanke på hur veckan som gått varit. Har ju haft så otroligt ont hela veckan , både pga av vädret och min egen dumhet.
Vädersmärtorna kan jag inte påverka men det jag själv gjorde för att åsamka mer smärta hade kunnat undvikas. Men det är lätt säga efteråt . Då det redan är för sent.
Jag planterade tex min uteblommor i torsdags. Dan innan midsommarafton. Ingen bra ide men jag "VILLE" göra det. Veronica skulle gjort det men jag tog över då jag ville göra det själv. Hon protesterade men sa sen att jag får skylla mej själv då jag får ont , eller ondare kanske jag ska säga, för att jag är envis. Hon vet att det inte är nån ide att protestera , jag gör det ändå.
Vad är det man brukar säga " är huvudet dumt får kroppen lida"
Så idag är det inte kul. Smärtan är som den är och det är bara bita ihop och stå ut.
Som att ha baksmälla i benet istället för huvudet. Andra hade det i huvudet ;-)
Jag fick en present igår också. En present av mina syskon och pappa. Dom har fått veta att jag rymmer i juli så jag fick presenten i förskott. Det var ett snyggt halsband och ett tillhörande armband i silver. Jättesnyggt.
Jag har ju bestämt mej för att skippa kalas och sticka hemifrån då jag fyller för jag känner att jag inte orkar ordna nått kalas. Gjorde det åt Henrik för två år sedan och tror inte jag fixar det igen. Därför var det så passande att min moster nere i småland ville att vi skulle komma dit. Kändes bra att få smita så behöver ingen förvänta sej kalas. Alla som frågat har fått samma svar. Jag åker bort och ska inte ha nått kalas.
Kändes så skönt då vi bestämt oss för att åka iväg. Jag har aldrig varit där så jag ser verkligen fram emot att få åka dit. Finns så mycket jag vill se.
Henrik var lite så där om att åka iväg då han helst är hemma på sin semester men han "offrar" sej den här gången för min skull och det blir nog bra. Finns säkert nått för honom också att se. ;-)
På tisdag har jag träff hos Vivan med mina andra jobbarkompisar. Så nu gäller det att vila sej lite i form så det funkar. Det går säkert bra med lite vilja och envishet. Jag ska nu på måndag och få mitt nya ryggbälte som jag beställt av sjukgymnasten. Så med ryggbälte , lite kuddar och en vilja av stål så blir det säkert en rolig kväll. Det brukar det bli. Som sagt viljan kan försätta berg , eller vad man nu brukar säga. Vill man nått tillräckligt mycket så går allt ,och lite till.
Jag längtar redan . Saknar umgänget med dom så mycket. Är ju nu 7 år sedan jag jobbade sist. Och man tappar lite kontakten men dom är bra på komma ihåg mej då dom ska sån här träff. Det uppskattar jag. Och nu är det ju fler än jag som inte jobbar mer.
Gick en egen lite promenad idag med hunden, innan det kom regn. Henrik var inte alert så det blev bara jag och hunden. Men jag behöver det och det gick riktigt bra trots att benet tog ordentligt ont. Men ibland känns det bättre då jag går än då jag ligger ner. Man tänker då inte lika mycket på hur ont det gör utan mer på hur skönt det är att promenera. Jag som alltid, ja nästan alltid promenerat får nästan abstinens om jag inte kommer iväg. Det är det enda jag klarar av som fysisk träning förutom vattenträningen. Så jag bara måste gå, oavsett hur ont det tar. Det känns bättre då och jag vet att gör jag det inte så tappar jag de musklar jag ännu har kvar. Har tappat nog muskler som det är redan. Och man bygger inga nya muskler heller då man har sån smärta. Så jag gick och kom runt och sedan blev det lite värmedyna så krampen i ryggen lättade innan jag duschade. Och faktiskt så höll benet trots att det tog sjukt ont. Men vek sej inte en ända gång och det är bra. För även om nervsmärtan är jobbig så är det ännu värre då benet viker se och det hugger till i ryggen. Då tar det så ont att det svartnar för ögonen. Bara man tar lagom stora eller man kanske ska säga små steg så brukar det gå vägen, för det mesta i alla fall.
Nu är det bara hoppas på bättre väder så vädersmärtan också lättar lite. För nu har jag inte sovit mer är 2-4 timmar per natt i drygt en vecka och nu börjar känna mej sliten. Tyvärr så verkar vädret inte vara på min sida för nu hör jag åskan också.
men vad brukar man säga. efter regn kommer solsken , så bara hoppas på det då.
Den som lever får se eller nått. // Hakuna Matata
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar