Så har det äntligen blivit av. Blommorna inhandlade till sist. Har inte haft orken att fixa det tidigare så utbudet var lite dåligt men jag fick det jag skulle och känner mej rätt nöjd. Hittade mina älskade pelargoner , inte i världens bästa skick men bra pris så jag klagar inte. Får fixa till dom lite så kommer dom nog bli fina igen. Ett måste för mej är ju pelargoner. Jag älskar verkligen den blomman.
Då min mamma levde så hade hon och jag tillsammans ca 80 stycken som vi satte ut på sommaren. Och då hade mamma pysslat om dom , klippt dom och tagit sticklingar. Hon kunde det där. Vilket jag inte kan så det blir numera till att köpa nya varje år. Och inte 80 st förstås. Skulle bli alldeles för dyrt. Men en 10-15 st blev det nog.
Nu återstår planteringen. Men den måste jag ha dottern till hjälp att fixa. Jag klarar inte det själv så jag får vara "arbetsledare" och peka och dirigera istället.
Vi var och planterade på kyrkogården också. På min farmor och farfars grav. Min mammas grav sköter kyrkogårdsförvaltningen om så där får vi inte sätta egna blommor . På graven gick det i år i gult tema. Vi köpte en massa tagetes i olika nyanser och en gul knölbegonia. Blev väldigt snyggt och lyste upp fint. Är ju ingen älskare av gult själv direkt men där passade det fint.
Här hemma blir det mer åt rosa och lila. Det är mina färger det.
Nu är det bara att vila så jag fixar att stå och se på under planteringen men det går inte än. Ryggen är sur efter blomhandlingen så det är bara vänta.
Sen hade vi ju kalas för mellansonen igår också. Han fyller 27 år idag men vi firade honom redan igår då Henrik jobbar idag. Blev smörgåstårta och hallon-marängtårta. Vi var bara familjen men det räcker då vi är så många numera.
Viggo och Molly också förstås. Viggo busade på med Andreas och sprang omkring i full karriär ute mest hela tiden. Dom som var i vägen fick en dusch. Tänk att barn och vatten alltid är en rolig lek. Fick även en gos-stund med lilltjejen Molly. Det är nått speciellt med bebisar. Man kan inte låta bli att snosa och gosa med dom. Hon har blivit så stor nu. Tycker hon växer för varje gång vi ser henne. Hon blir nu 2 månader på midsommarafton. Så fort det går.
Imorgon blir det en sväng ut till Kallax för planering av midsommarafton. Vilken mat vi ska köpa och så vidare. Sen blir det en lugn vecka innan med noll aktivitet , kan man väl hoppas, så kroppen orkar med ett litet firande. Ska i alla fall försöka. För veckan som gått har inte varit rolig alls. Man blir så less och trött på all smärta och till slut blir men galen. Vill bara gräva ner sej och aldrig komma upp igen.
Nej inte helt sant kanske men nästan. En yxa att hugga av benet som tar så ont hade inte varit helt fel.
Men efter regn kommer solsken. Så det löser sej nog. Brukar kravla mej upp på ytan till slut även om det är motigt mellan varven. Men jag ger mej inte så lätt.
Kämpar på även om det är motvind för det mesta.
Ser nu fram emot sommaren med allt den kan ha med sej. Spännande saker kan hända , den som lever får se ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar