Denna helg har varit mer aktiv än på länge. Mycket mer än jag är van vid. Känns i hela kroppen. Så nu är det vila som gäller...mer vila och mindre aktiviteter.
Normalt så har jag inte mycket för mej mer än promenader och umgås med familjen här hemma. Se Tv och pilla på datorn. Det mesta i ryggläge. Ja förutom promenaderna förstås =)
Men den här helgen har vi, Hör och häpna, faktiskt tagit oss eller snarare mej i kragen och varit och hälsat på hos Henriks bror med familj. Henriks brorsdotter fyllde 13 år i lördags så då passade vi på att uppvakta henne också. Var en riktigt trevlig stund hos dom med tårta och mycket prat . Var ett tag sedan vi träffades. Detta trots att vi bor i samma stad. Lite dåligt men mycket blir ju så då jag inte orkar med att sitta och vara trevlig för länge. Behöver få lägga mej mellan varven och det vill jag inte gärna göra då man inte är hemma. Försöker stå ut men till sist får jag ge upp. Var tvungen stå upp sista stunden då det tog alldeles för ont att sitta ner.
Men roligt var det att träffa dom . Dom är så lätta att umgås även om det vill på bli länge mellan gångerna.
I helgen har Veronica varit med mej på promenaderna då Henrik är så förkyld. Vi har mycket att prata om bl.a om vår förestående resa till London. Jag börjar bli , enligt Veronica, lite hispig över att det närmar sej. Orolig och stressad. Mycket för att jag oroar mej för min fysiska form. Kommer säkert att gå bra men oron finns där att allt ska braka och jag blir liggande på hotellrummet hela veckan. Då är ju resan meningslös. Men jag försöker se det positivt med oron också. Den gör så jag skärper mej och verkligen känner efter hur kroppen svara på mina tappra försök till träning. Och att jag bromsar direkt då jag känner att det inte går. Jag är annars så att jag kör tills det smäller, och jag går ner för räkning igen. Har i alla fall försökt hålla mej i skinnet och det går hyfsat.
Måste ta det piano och tänka London London London då jag gör för mycket.
Men hittills har det gått vägen och jag travar på i maklig takt. Har faktiskt kommit under en timme nu på min runda. 58 minuter är rekordet . Inte illa för en gammal sliten tant.
Idag var vi till Kallax som vi brukar och hälsade på pappa. Sedan kom även Richard, Helena och Viggo också dit för Viggo hade fått lov att han och farfar skulle åka skoter. Tänkte det var bäst att göra det innan det blir för dåligt före. Viggo och Henrik for några rundor med skotern och han blev nöjd. Nu väntar han på att få åka båten istället. Såg den då han var ute och ville då att vi ska åka båt. Men det var lite för mycket snö tyckte han men ändå. Charmtrollet är så härligt. Han busade på i 190 som vanligt. Han överallt och klättrade hoppade och busade. Vilken energi den ungen har. Man borde få en dos av det själv. Vore nått det.
Och som han pratar nu också. Tydligt så det är lätt att förstå honom. Märks att han snart börjar bli en riktigt stor kille. Blir ju 3 år om knappt en månad. Få se om han blivit storebror då också.
Veronica bytte gardiner åt pappa så det blev fint. Hon har även dammtorkat i vardagsrummet där nu i flera veckor och det har blivit så fint. Men det tar tid att göra det då min mamma var en stor samlare av olika prydnadssaker av alla möjliga slag. Riktiga dammsamlare. Men nu är det gjort och fint blev det. Pappa var nöjd, han säger att städa kan han men dammtorka gör han inte. Inte bland alla dom hundra småprylarna som finns där.
Eftermiddagen och kvällen nu blir det vila för hela slanten. Inget ovanligt i det men nu behövs det mer än annars. Min kropp värker efter helgens små utsvävningar och jag vill kunna promenera som vanligt i morgon. Så vila, värme och vila igen. Då kanske jag är igång som jag brukar i morgon bitti. Måste fortsätta på banan jag slagit in på och försöka komma mej i form.
Endast 6 veckor kvar nu till resan så nu gäller det. Träning i lagom dos och med minsta möjliga smärta. Målet är London, London , London .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar