Vilken dag. Blev mycket igår. Först promenad på morgonen, lite för lång som vanligt så ryggen krampade rejält på slutet. väl hemma så blev det att slänga sej på värmedynan direkt. Vilade en stund innan jag kunde ta min dusch. Sen släppte det lite.
Men bråkar fortfarande idag. Gick lite kortare därför, och det kändes något bättre.
Tillbaka till gårdagen. Vid lunchtid hade jag tid för cellprov på VC. Var lite problem att ta sej upp i den "mysiga" (hemska) stolen. Väl uppe på den hade barnmorskan som skulle ta provet svårt att komma åt då jag inte kunde slappna av i ländryggen. Men till slut lyckades det och så var det över för den här gången. Inte kul att ta provet men ett måste tycker jag. En liten billig livförsäkring att kolla vart 3:e eller vart 4:e år.
Sen hem igen och vänta på min sömmerska. Sara , Andreas flickvän , hade lovat hjälpa mej med att sy en ny gardin till vardagsrummet. Jag har så svårt att göra sånt då jag inte kan sitta och inte gasa på symaskinen mer. Hon kom förbi och hon klippte till fixade och donade så som jag ville ha det. Jag är inte så bra på att förklara hur det ska se ut men hon förstod och det blev precis som jag tänkt mej. Man har ju alltid en ide hur man skulle göra om man gjorde det själv så det är inte lätt för en annan att förstå hur man tänker. Men hon lyckades och jag är sååå nöjd. Nu längtar jag till vi , eller Veronica kanske jag skulle säga, får putsa fönstret så jag får sätta upp den. Är så roligt att få nytt i fönstren och numera blir det inte lika ofta som förr då jag inte kan göra det själv. Tur jag har dom som kan hjälpa mej. Och nu har jag fått en bundsförvant i Sara som faktiskt gillar att sy. Veronica vägrar ju. Och duktig är hon också, gick så snabbt för henne att sy. Är så nöjd och tacksam för den hjälp jag kan få. Stort tack till Sara.
Eftersom hon hjälpte mej så bjöd jag på palt till middag. Blev en hel drös med paltar. Räckte både till att äta och till att skicka med dom hem. Tycke rom att ha dom här på middag och det är det minsta jag kunde göra då jag fick hjälp.
På kvällen så ringde telefonen och det var min väninna Vivan som ringde. Blir alltid så glad då hon ringer. Vi har alltid så mycket att prata om. Blev ett rätt långt samtal som vanligt men det var så trevligt. Hoppas nu bara att vi kan träffas också nu då det går mot sommaren. Jag saknar att umgås med mina gamla arbetskamrater och numera blir det väldigt sällan då jag inte kommer någonstans själv. Och då jag sen har så svårt att sitta så gör ju inte det saken bättre. Skulle vilja komma ut mer men det går ju inte. Tyvärr =(
Men nån gång ibland kan jag ta mej i kragen och göra det även om det blir tufft efteråt.
Det är lite det som oroar mej nu inför resan. Hur ska jag klara en hel vecka full av aktiviteter???? Det är den stora utmaningen. Viljan måste vara stark och humöret med. Inte känna efter utan försöka mota undan smärtan mentalt. Blir säkert riktigt jobbigt då jag kommer hem men då gör det inget. Bara jag klarar veckan där så är jag nöjd. Väl hemma får det gå hur det vill. Nu vill jag det här så mycket att inget ska få förstöra glädjen med resan. Bara bita ihop och försöka njuta . Ambitionen är i alla fall det.
my will is strong and I will not give up so easily
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar