Tänkte lite på vad jag och sjukgymnasten diskuterade igår. Om min framtid, om vilka mål som vi ska sträva efter, som är realistiska.
Vi pratade i första hand om hösten . Om vad vi ska uppnå då. Hon sa bl.a att hon funderat mycket på vad hon ska kunna hjälpa mej med. Men samtidigt så sa hon att hon inser nu att det bästa är att köra på säkra kort och inte testa för mycket nytt. Eftersom det inte gett önskat resultat nån gång så är det nog bäst. Fast det känns trist att inse att det är så.
Framtiden då?? Som om ett år t.ex. Mitt mål det är att jag ska vara så pass att jag kan ta en resa till London om ett år. En resa med min dotter som sällskap. Har en önskan att det ska gå. Och det är mitt stora mål framöver. För sämre hoppas jag inte att det blir mer. Har haft nog med motgångar nu. Nån gång måste det väl vända. Sjukgymnasten tyckte det var en bra målsättning och trodde nog att det skulle gå. I alla fall så att jag orkar vara i farten lite mer om än med rullatorn. Det går ju bra att ta den med på flyget så det löser sej nog.
Min sjukgymnast tyckte jag skulle ta ett snack med min läkare angående min smärtlindring. Hon anser att jag har för dålig sån. Och att det i sin tur bidrar till att jag blir sämre istället för bättre. Smärta i sej motverkar uppbyggnad av muskler. Jag har ju tappat otroligt mycket muskler det sista året. Både i benet och i rygg och mage. Hon menar att det bl.a beror på för dålig smärtlindring. Hon tror att jag blivit för van vid den medicin jag har att den inte hjälper särskilt mycket. Och jag håller nog med. Har inte speciellt mycket smärtlindring av Tramadolen mer. Lyrican är något bättre men funkar inte så bra på dan då jag blir för groggy då. Vill ju inte heller ta till den starkaste tablett jag har ( Ketogan) annat än i nödfall då jag inte står ut mer. För jag behöver nått att ta till då jag blir desperat.
Läkaen skulle vara tillbaka till veckan så jag får nog stämma av med honom då. Behöver ändå nya recept så det passar bra. Ska framföra vad sjukgymnasten också anser. Hon har visst skrivit till honom innan semestern men jag får ändå nämna det vi pratade om igår.
Idag ska jag bada igen. Hoppas det går bättre nu. Längtar så till veckan då Qigongen startar igen. Både för träningens skull och för att få träffa mina "medbadare"( undra om man kan kalla det det ?). Vi har inte setts sen i juni så det blir roligt. Vi har alltid så trevligt ihop. Vi sitter ju som i samma båt allihopa med olika typer av krämpor. Så det blir ett trevligt avbräck i den vanliga lunken med Qigong igen. Längtar. Längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar