Nu är snart min tid ute!!! Ja bokstavligt talat ute. Min sjukersättning går in på sin sista dag och jag vet absolut ingenting. Frustrationen växer och ilskan. FK skiter i hur jag mår. Skiter i om jag blir utan pengar framöver. Säger bara att inget beslut är fattat. Jag höll på att explodera då hon sa det igen då jag ringde henne på fm. Men jag sa då att nu vill jag ha besked och inte vänta mer. Måste få veta . Måste få veta om jag ska vara arg. Måste få veta om jag ska vara ledsen. Måste måste måste. Står snart inte ut längre. Alla här hemma är också irriterade. Vi vill veta och det nu. Jag sa till henne att jag fått besked om att beslutet kunde ta upp till 120 dagar och det nu är 124 dagar som gått. Vad sysslar dom på det stället . Hon skyllde på semester och annat. Jag protesterade och menade att hon sagt i april att om jag skickar in ansökan i maj så ska det inte hamna mitt i semestrarna. Jag skickade in det den 27 april!!! Och lik förbannat står jag nu här . Inget besked överhuvudtaget. Då ringde hon mej igen på em och sa att nu skulle dom prioritera mitt ärende. NU det var så dags det. I elfte timmen minst sagt. Så få se nu vad som händer. Hon gav mej ett löfte om att ringa mej så snart hon vet nått. Men det återstår att se. under dom 4 månader jag väntat på besked har hon inte en enda gång kontaktat mej utaan jag har själv fått ringa varje gång. Och inte en vink heller om vartåt det lutar. Blir det ett ja till sjukersättning eller ett nej?????
Natten blir tung. vet inte hur jag ska kunna sova. Värken i benet är så stark och sen tankarna som far runt hela tiden. Klockan är nu 00.28 och jag borde sova men det går inte. Tur att Henrik jobbar natt så jag inte stör hans sömn också.
Enda glädjeämnet idag var att vi for på em och hämtade Viggo från dagis. Det lilla charmtrollet blev så glad då jag och Henrik kom. Han sprang och tjoade direkt då han såg oss. Sen fick jag en stor kram och puss av honom och då blev jag också glad. Han bara vinkade glatt till dagisfröknarna och sprang till farfars bil som han säger. Och sprang ja det gjorde han för han går inte utan springer alltid det lilla yrvädret. Vi åkte hem till oss och åt middag . Köttfärssås och spaghetti och han åt med god aptit. Sen var det lek och bus med farfar och Verran och Tessan och farmor förstås. Tiden bara försvann och Richard kom för att hämta honom. Det var så roligt att rå om honom en stund . Jag behövde verkligen det idag. Han ger mej kraft och energi att ta itu med problemen i morgon ( eller snarare idag).
Nu dags att försöka få nån timmes sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar