måndag, februari 08, 2010

Måndag

Nu är det ny vecka och nya tag. Blev inte glad när jag läste tidningen i morse. En gammal klasskompis hade blivit utförsäkrad från FK trots att han är sjuk och saknar arbetsförmåga. Man blir så frustrerad varje gång man läser om alla som råkar illa ut med dom nya reglerna. Vet ju att jag själv sitter där. Ska ju också granskas i vår. Få se då om jag också blivit"FRISK" som i ett trollslag, trots att jag varit "sjuk" i över 6 år. Med de nya reglerna så blir man ju det från en dag till en annan. Vem vet det kanske är så att det går att jobba liggande nu. Tänk att det i vårt land nu blivit nästan kriminellt att vara sjuk, vi ska straffas hårdare än brottslingar. Det är nästan så man tror dom vill att vi ska svälta ihjäl så vi inte kostar mer. Nå jag är inte där än, har drygt 7 månader kvar innan jag blir utförsäkrad. Så tills dess får jag väl leva som jag brukar och ta tag i det då. Inte ta ut något i förskott. Min sjukgymnast säger att jag måste sluta tänka negativt, att det är därför jag har det så dåligt nu. Men det är inte det lättaste, fast jag försöker. Det blir mest då jag är ensam att tankarna kommer, och sen läser man ju som sagt hela tiden om folk som hamnar i kläm.
Vi får väl hoppas att vi får en ny regering i höst så dom river upp det här, det har dom ju lovat göra. Så här kan det inte få fortsätta.

Har rätt ont efter helgens kalas, även om det inte var mycket folk så blir det ändå för mycket för mej. Men min lille favoritkille var ju här och han går bara inte att motstå. När han kommer och tar farmors hand och vill jag ska följa med honom så gör jag ju självklart det. Och vill han att jag ska bära honom så gör jag det, kan bara inte låta bli även om jag vet att jag får ont sen. Men han är snart för stor att bli buren så den tid det går vill jag inte missa. Kosta vad det vill. Han är den största solstrålen i mitt liv, den som alltid får mej att må bra . Hur ont jag än har, så glömmer jag det när han är här. Gullungen Viggo, det bästa som finns. Alla sa alltid att barnbarn det är kryddan i livet och det är då verkligen sant. En som man kan skämma bort hur mycket som helst och bara ha roligt med. Livets efterrätt som det brukar heta.

Som vanligt kom det snö idag också. Det tar visst aldrig slut denna vinter. Imorgon kommer det tydligen också ett snöfall. Om dom bara kunde ploga ordentligt nån gång skulle det inte vara så hemskt, men när dom inte gör det kan jag inte promenera. Går alldeles för tungt när jag inte kan lyfta på foten ordentligt när jag går. Hoppas dom plogar så vi får ta en kvällsrunda åtminstone.

Imorgon bad igen och sen kanske jag ska försöka komma iväg till Värkstaden på onsdag. Blev inte förra gången dom hade träff där för då var det snöstorm. Skulle vara intressant att se vad det är för något och om det är något för mej. Om inte annat lite socialt umgänge.

I veckan jobbar gubben eftermiddag och hela fem arbetsdagar den här gången. Han har jobbat endast fyrdagars veckor i drygt ett år så det känns lite ovanligt. Han ska jobba två femdagars på raken och sen får dom veta om det blir fyradagars igen. Enligt deras avtal ska dom gå fyrdagars veckor ända fram till semestern, men om konjunkturen vänder uppåt kan det bli ändring. Vi får väl se vad som händer framöver. Tur i alla fall att en av oss är arbetsför.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar