Kallt,kallt och åter kallt

Nu börjar man ledsna på vintern och kylan. -25 är alldeles för kallt speciellt som det blåser också. Kollade i en tabell att köld-faktorn i dag var -35 grader så inte undra på att man fryser. Vinden är ju också svår att klä sej emot. Har investerat i en så kallad BUFF som är en sorts halsduk-mössa-vindskydd i ett. Har inte provat den ännu men har hört att det ska vara skönt att ha på sej. Får testa den i morgon då dom lovat lite mildare väder.

Var igår hos sjukgymnasten och pratade lite. Vi kom fram till att jag tappat mina magmuskler, har alltid haft svaga magmuskler sen jag skadade ryggen men nu har det blivit ännu sämre. Hon tror att det hänger ihop med att jag haft så ont att jag då inte kunnat bygga några muskler överhuvudtaget. Har fått en övning jag ska göra hemma i 2 veckor varje dag och sen ska vi träffas och utvärdera. Jag ska ligga på golvet med en rullad handduk eller liknande i svanken och sen dra upp benen och försiktigt försöka göra en cykelrörelse med fötterna , inte för stor för att då tar det ont i ryggen och hugger i benet utan en väldigt liten rörelse. Och då ska jag träna magen på detta viset. Sen har jag en övning att göra i bassängen där jag ska försöka stå still samtidigt som jag pressar ner armarna med hantlar i händerna för större motstånd. Det ska också träna magen. Jag kan ju inte göra t.ex situps så jag får testa om det funkar så här. Man måste ju ha starka magmuskler för att ha stark rygg. Hoppas det funkar så jag kommer ur den dåliga cirkel jag hamnat i . Promenaderna skulle jag också korta av ett tag för att minska smärtan eftersom jag får så ont just nu av att promenera, brukar gå 5 km men ska nu bara gå hälften tyckte hon. I alla fall ett tag. Känns surt för jag som promenerat i alla tider och tycker om att göra det. Har hela tiden fått korta av sträckan för att det gör för ont. Speciellt då jag går själv, är rädd jag inte klara av att komma hem då. När jag har sällskap törs jag gå längre för då kan jag ju få hjälp om jag inte orkar hem. Har inte kunnat köra bil heller sista tiden och det känns frustrerande. Jag känner mej inlåst, jag som alltid kunnat ta mej dit jag vill utan att behöva be om skjuts.. Men jag är ingen bra bilförare heller med alla tabletter och med en smärta i höger benet som gör att jag har svårt att bromsa och gasa. Ska nu även träffa min läkare i mars . Då får vi se om han har något nytt att komma med eller om det blir samma svar som alltid. Att jag får lära mej leva med eländet.