Fråga doktorn

Idag fick jag ett samtal från programmet Fråga doktorn. Jag hade mailat en fråga eftersom dom skulle ha ett program om smärta på måndag, med experter på området . Nu undrade dom om jag var intresserad att ställa frågan i direktsändningen . Jag sa att det gick bra så vi pratade lite om min situation och hon jag pratade med skulle lägga fram det för dom som ska svara på frågorna så att dom vet om dom kan svara eller ej. Sen på måndag skulle hon ringa upp mej mellan 18,15-19,00 så jag skulle få ställa min fråga. Känns ganska spännande att få höra från nån annan än de läkare jag redan varit i kontakt med , och då höra om dom har något att komma med . Något nytt som jag inte testat tidigare eller så. Är nyfiken på om det kan finnas en möjlighet eller om dom säger som jag redan hört att det inte är annat än att lära sej leva med det. Som om jag inte redan gör det, har ju haft så här i 8 år.Fast det har blivit sämre med åren speciellt för 4 år sen då jag fick en hjärnblödning som försämrade mitt tillstånd radikalt. Har sen inte lyckats träna mej i form alls eftersom smärtan sätter stopp för det. Man bygger ju inga muskler när man har ont. Nåja jag har väl inte så stora förhoppningar men det blir i alla fall intressant att höra vad dom har att säga.

I morse tog vi en promenad fast det var kallt. Det var -22 men blåste inte så farligt så vi gick en kortare runda. Var lagom att gå en kortare sträcka för sjukgymnasten vill att jag bara går halva rundan jag brukar gå ett tag framöver så jag hinner få tillbaka orken utan att jag får ondare hela tiden. Svårt att låta bli , jag vill så gärna gå det jag brukar. Min runda är ca 5 km och nu ska jag bara gå 2,5km. Blåste lite motvind på hemvägen så det kylde rätt bra. Tessan fick ha på sej sin fleece overall och tossar på baktassarna så hon frös inte . Har haft problem när det varit så här kallt att hon haltat när vi varit ute. Hon var väl inte överförtjust i sina tossar men gick med på att ha dom, och när vi kom ut glömde hon bort att dom satt på och sprang som vanligt. Overallen är hon van att så den tar hon mer än gärna på. Lyfter snällt på tassarna och stoppar in benen.

Själv testade jag min nya Buff, en sorts huva att ha för ansiktet och halsen som skidåkarna brukar ha . Var jätteskönt , funkade faktiskt. Såg väl inte allt för häftigt ut men det fyllde sin funktion så det var väl det som var meningen.

Igår var vi barnvakt till Viggo eftersom Richard blev magsjuk och Helena inte hunnit hem från Umeå . Det lilla kvicksilvret han med en hel del medan han var här. Vi var helt slut efteråt, man får verkligen veta att man lever när man har honom för han sitter inte still en enda sekund . Men han är så härlig att det gör ingenting. Det är så roligt att ha honom här och han är ett riktigt charmtroll. Han gör mej så glad och jag glömmer alltid hur ont jag har medan han är här, fast efteråt så får jag förstås tillbaka för det men det är det värt. Han är min stora glädje här i livet, livets efterrätt med all rätt. Den lilla söt-nosen, farmors favoritkille nummer ETT.