Jobbig helg =(

Helgen har varit jobbig. Smärta, värk, dålig sömn och regn. Kan det bli värre. Ja det kanske det kan men det känns så just nu. Smärtan i benet är olidlig , det värker och krampar om vart annat. Vädersmärtan gör ju inte saken bättre heller. Humöret är väl också i botten. Regnet som gör att jag inte kommer ut på promenader heller gör inte saken bättre.

Jag borde nog ha skippat bassängen i fredags för det blev mycket värre efter det. Men jag "ville" så vara med den sista gången. Jag kunde bara inte skippa den . Så jag har väl lite att skylla mej själv men "gjort är gjort" får man väl säga, som sonen alltid sa som liten. Sedan borde jag kanske tänkt efter före då jag redan hade så ont efter resan att jag kunde gissat att det skulle bli värre.

Nu blir det att ta det som det är och försöka kravla sej upp på ytan igen.
Blev väl lite bättre i morse då vi faktiskt hann med en runda innan regnet kom. Känns bättre för stunden då jag promenerar. Att det sedan blir lika illa sen igen går ju inte att göra nått åt. Det var det som fick mej att klara av resan. Jag tänkte inte på hur ont jag hade då vi var igång utan det fick jag bli varse på nätterna. Och då vi sedan kom hem och jag fick tid att känna efter kom smärtan med ordentlig kraft. Väntat men jobbig just nu. Tur jag kunde stänga av där borta i alla fall. Jag kunde ha kul och mentalt mota bort smärtan ett tag. Visst jag visste att det skulle bli tuffa veckor efteråt men lika fullt är det jobbigt då det faktiskt blir så.
Men förhoppningsvis så lägger det sej om ett tag . Måste bara komma igång som vanligt, igång med mina promenader och in i gamla vanorna igen. Så jag kommer igen.
Nu är det bara knapra tabletter av alla slag och försöka att inte känna efter. Det går över. Snart är jag tillbaka på banan igen. Min bana alltså.

Fick ett roligt samtal idag som gjorde mej riktigt glad. Min väninna Vivan ringde och surrade. Är så roligt då hon eller nån av dom andra "gamla" jobbarkompisarna ringer. Vi har alltid så mycket att surra om. Vi pratar länge om allt och inget. Nu hade hon också en inbjudan till mej. Till en träff hos henne med "gamla gänget" från Örnäshallen. Dom hade bestämt sej för att ha det hos henne efter midsommar och hon ville så att jag också skulle komma. Så det ska jag givetvis göra. Nu har jag nått att längta efter och se fram emot. Vi har alltid så skoj då vi träffas. Så det ska bli trevligt . Är så glad att dom bryr sej om mej och inte glömmer mej fast jag inte jobbat på så länge ; 7 år snart. Att dom vill ha med mej och att dom försöker göra så jag kan vara med. Känner mej så välkommen och det är skönt. Man behöver inte föreställa sej och låtsas var nått man inte är utan dom vet hur jag har det och jag kan ligga ner om det så behövs. har faktiskt en solstol som jag tror ska funka så jag kan slappna av i den och inte behöver sitta upprätt hela tiden. För om jag sitter länge , det gör jag ju nästan aldrig, så kan jag inte stiga upp förrän jag ska hem . För om jag stiger upp kan jag inte sätta mej igen. Det brukar inte gå, det tar alldeles för ont.

Men som alltid, när jag vill nått riktigt mycket så går det. Viljan är stark och den kan vinna i de flesta fall om jag bara vill tillräckligt mycket. Och det här , det vill jag , det ska jag och det ska bli så roligt.