Söndag och djursjukhuset igen

Säg den lycka som varar. Nu har Tessan fått läggas in igen på djursjukhuset. Har haft diarré sen igår kväll. Då ballade magen ut totalt. Det bara rann. Så på morgonen ringde jag djursjukhuset igen och dom sa att det bara var att komma tillbaka med henne. Så hon blev inlagd med dropp ytterligare en natt. Vi har knappt sovit alls , varken vi eller hunden. Hon skulle ut var och varannan halvtimme så mycket till sömn fick ingen. Hoppas bara det blir stopp på eländet den här gången. Jag vet ju att hon är extra mottaglig för sjukdomar pga av sin dagliga cortisonbehandling. Men hon har varit så "frisk" i snart tre år att man glömmer att det är en sjuk hund vi faktiskt har.
Nu är det så tomt här hemma igen. man går omkring och väntar hela tiden på att hon ska komma fast man vet att hon inte är här. Hur är det man brukar säga "man saknar inte kon förrän båset är tomt". Så sant , så sant.

Jag och Veronica tog en promenad innan middagen . Fy vad det blåste. Visserligen varma vindar men inte skönt ändå. Det är nästan storm ute. Regn blev det inte mer än nån liten skur trots att dom hotat med det på nyheterna.
Annars blev det inget speciellt gjort idag efter vi lämnat bort hunden.
Jag har väldigt ont , vilket i och för sig inte är nått konstigt . Men det känns extra jobbigt nu då jag oroar mej för hunden också. Varför kunde inte hon åtminstone få vara frisk. Vi har alltid sån otur verkar det som.
När vi köpte hunden för fyra år sen hade jag nyss kommit hem från Umeå efter min hjärnblödning. Då ville jag ha en hund för att få lite sällskap och nått annat att tänka på då jag själv mådde så uselt. Sen blir hunden sjuk efter bara två månader hos oss. Vi har verkligen inte oddsen på vår sida. Att jag skulle få såna problem av ett diskbråck är rätt ovanligt. Cirka 98-99 % av alla diskbråck läker av sej själv. Sen finns det den lilla procenten, som jag hör till, som får bestående skador plus nerv-skador. Inte oddsen på min sida alltså. Sen när jag gjorde smärt-stimulatoroperationen så var det också ovanligt med skada på ryggmärgen som ger hjärnblödning. Min läkare , som opererat i drygt 20 år visste bara om ett fall förutom mitt som hamnat på operationsbordet för hjärnblödning efteråt. Alltså inte oddsen på min sida då heller. Sen som komplikation av den operationen får jag sen en minor stroke, också det rätt ovanligt , men typiskt för mina odds. Nån där uppe måste hata mej .
Varför får jag aldrig nån tur?
Varför har jag alltid sån otur?
Varför går det aldrig min väg?
Varför ,varför, varför.