En måndag med Viggo

Lille Viggo kom förbi i morse, redan kl. halv 10 var dom här. Vi var på väg på promenad men vände om och möttes av en liten kille som kommer springandes för fulla muggar. Han sprang så fort benen hann. Han är kvick den rackaren. Vi gick en sväng förbi skolans klätterställning och rutschbana innan vi gick hem. Henrik lyfte upp honom en bit och sen klättrade han själv ändå högst upp. Jag vågade inte titta först. men det gick bra och han satte sej och åkte ner för kanan. Och sen ville han göra det igen , och igen. Han är så duktig. Sen hittade han en spade och grävde lite i sanden, men bara en kort stund innan han hittade en vattenpöl. I den ställde han sej och öste vatten med enbart joggingskor på fötterna. Så sen var både skor och strumpor och byxor blöta. Men han var lika glad ändå. Barn är för härliga. Så då gick vi hem och han fick åka på min rullator,och satt så bra på "farmors bil". Vi fick försöka torka skorna så gott det gick och kläderna åkte i tvättmaskinen. Försökte sen ge honom lite lunch men han åt bara lite var inte så hungrig idag. Hade inte ätit så bra till frukost heller. Men lite glass, som man så klart får hos farmor, gick ner. När skorna torkat och byxorna torkats med fönen så gick vi ut ett tag. Vad gjorde han då , jo han hittade en vattenkanna och vattnade både gräs, blommor och skor och kläder. Så han blev blöt igen. Man kan inte annat än skratta och det gjorde han också. Han gillar att greja i vatten som alla ungar brukar göra. Inget konstigt med det. Ibland försöker han springa iväg för mej, har upptäckt att farmor inte är särskilt snabb, då sticker han skrattandes iväg som ett skott och jag stapplar efter. Brukar få honom att stanna om jag säger att pappa har sagt att du inte får springa ut på vägen, så det funkar. Tänk vad snabbt dom lätt dom lär sej att göra bus.
Han hade också en riktig bus-stund med farfar. Blev riktigt vild där ett tag. Tjoade och skrattade så gott när han busade med farfar. Så roligt att se dom tillsammans.
Efter att dom åkt var jag alldeles slut men lycklig. Blir så glad av att ha honom här även om det är jobbigt efteråt. Skulle aldrig avstå från att få vara tillsammans med honom för att jag har ont. Han är det enda jag alltid kommer att prioritera även om jag har aldrig så ont. Han är min bästa medicin, ingen medicin i världen funkar lika bra som att få umgås och leka med sitt barnbarn. Viggo är det bästa som som finns.
Veronica planterade färdigt mina blommor idag och bar sen krukorna på plats. Blev riktigt fint. Nästan som jag gjort det själv=)
Imorgon blir det bad och sen är det bara torsdagsbadet kvar. Sen får jag inte bada förrän vecka 32 igen. Kommer att längta efter vattnet och bassängen. Det är ju extra varmt i den bassängen och det gör så gott för värken. Hoppas jag inte blir allt för stel innan hösten. Brukar bli rätt så stel då jag inte regelbundet är i varmvattnet så få se hur det går i sommar. Ska i alla fall försöka komma igång ordentligt med promenaderna men vet att det gäller att skynda långsamt.Svårt men nödvändigt. Måste ha huvudet på skaft och inte under armen, alltså lyssna på kroppen och knoppen och gå inte på som om det inte finns en broms. Ta det lugnt och gå varsamt framåt så det inte blir ett steg bakåt istället. Försöker bli bättre på att lyssna på kroppens signaler men allt för ofta testar man gränsen ändå. Vet inte varför men så är nog alla mer eller mindre. Vill mer än vad som är bra för en. Vill kunna själv, vill vara som andra, vill kunna allt man kunde förr, vill bli smärtfri nån gång.
Tänk att få vara smärtfri en enda dag. Undra hur det skulle kännas. Som det är nu kan man bara säga att det är mer och mindre smärta. Aldrig att det är helt utan smärta. Den dag jag vaknar och inte har ont då finns jag nog inte mer. För det är det första jag känner när jag vaknar. Hur smärtan sprider sej ju mer jag vaknar. Hur det är bråttom att få i sej den första ransonen smärtstillande, innan det är det inte lönt att ens tänka på att stiga upp. Sen låta pillren börja verka och sen gå ut med hunden och sen äta frukost. Samma visa varje morgon , varje dag i snart 6 år. Snacka om att vara läkemedelsberoende, kan man vara mer än så kan man undra. Tar totalt 8+8+1 i smärtstillande per dag, alltså 17 st. Och till det har jag sen 6 andra tabletter jag också ska ha varje dag. Har varit tvungen att skaffa dosett för att hålla koll på vilka jag tagit och inte. Som gamlingarna. Men jag är väl också gammal då. Känner mej som 80 ibland, ibland ännu äldre, sällan yngre. Och jag som inte ens fyllt 50 än.