Blommor

Nu är sommarblommorna inköpte. Blev som vanligt mer än jag tänkt. Men jag älskar blommor och har svårt att låta bli. Blev en blandad kompott av pelargonior och surfinia och lobelia mm. Nu återstår det tyngsta, att plantera. Blir nog Veronica som får fixa det , om jag nu kan låta bli vill säga. Men nu värker ryggen och benet så det blir inget idag i alla fall.
Blev lite för länge i farten eftersom vi for om och handlade lite också. Har lovat Andreas en smörgåstårta till på fredag då han fyller år. Veronica ska fixa den, jag ska baka en fransk chokladtårta åt honom. Det får bli hans present i år. Han fyller ju inte jämt utan bara 26 år. Han och Sara kommer på fredag så vi firar här hos oss.
Sov inte så bra i natt. Så jag låg och funderade på vad lycka är. Hittade ju ett ordspråk om lycka och krycka så då kom funderingarna.
Lycka kan vara mycket.
För mej är lycka:
att vakna bredvid den man älskar varje morgon
att ha friska välmående barn
att få barnbarn, ju fler desto bättre
att kunna gå ut med hunden själv
att kunna stiga upp ur sängen själv
att kunna gå på egna ben, om än med stöd
att kunna köra bil själv, hoppas klara det igen
att kunna baka, kan om det inte tar för lång stund
att kunna laga mat, går med dotterns hjälp
att få vara frisk...alltså förutom mina smärtor
Så fast man tycker livet är piss ibland har jag väldigt mycket att glädjas åt trots allt. Allt är inte nattsvart jämt. Fast jag har mina svackor och då brukar jag tänka att det kunde vara värre. Men just då är det svårt att ta till sej det. Man är ju i det just här och nu och då struntar man i såna saker. Man skiter i att det kunde vara värre. Självklart kunde det vara så , men det hjälper inte mot smärtan man känner just då. Men då jag har mina ljusa stunder kan jag ta till mej det och faktiskt tycka att det är så, att det kunde vara värre.
Pratade med grannen idag. Hon har också skadat ryggen för några månader sen . Nu förstår hon också hur jävligt det kan vara. Vi är nästan lika gamla, hon är två år äldre. Så nu är vi tre stycken nära grannar som har liknande problem. En granne har varit hemma längre än mej. Hon skadade ryggen några år före mej. Vi har bott grannar alla tre i 22 år och har haft barn som varit jämngamla och nu är vi alla tre skadade på olika sätt. En hon jobbade tidigare som brevbärare och är nu sjukpensionär. Den andre hon som nyss skadat sej är undersköterska i äldrevården och har nu varit tvungen att börja jobba 50 %. Detta trots att hon är långt ifrån bra. Men med dagens sjukregler så har hon inget val än att prova. Hon sa att efter jobbet orkar hon inget mer, så nått liv har inte hon heller. Ska det vara så, att man ska vara tvungen att arbeta och sen slänga sej på sängen för att man ar så ont att inget annat gäller. Så hade jag det i nästan två år då jag försökte klara av jobbet trots ryggskadan. Tyvärr så blev det till slut så att andra fick göra det mesta av mitt jobb och jag blev sittandes i kassan med värre ryggproblem som följd. Och för 6 år sen brakade ryggen ihop totalt och jag var tvungen att bli sjukskriven helt igen. Så att tvinga folk att arbeta trots att det inte går får bara värre konsekvenser. För mej slutade det hela med att jag inte kunnat jobba alls varken hemma eller på jobbet. Så nu hoppas jag FK inser det också så jag inte måste prova igen, jag har ju provat för sex år sen. Väntar ännu på besked, men får nog inget besked förrän i augusti. Försöker låta bli att tänka på det men det finns hela tiden i bakhuvudet. Fast både läkaren och sjukgymnasten säger att jag oroar mej i onödan. Dom tror inte att jag kan få ett negativt besked, dom tror inte att FK ska tvinga mej ut i arbete. Tiden får utvisa om dom har rätt eller om jag måste strida för min rätt.
Hoppas vi nu i höst blir av med Alliansen så man inte är en skurk om man inte kan arbeta, en straffbeskattad skurk.