Vi tog en härlig morgonpromenad jag och Veronica och Tessan förstås. Var så skönt ute. Slippa ta på sej långkalsonger för första gången i vår. Gå barhuvad , dock med vantar fortfarande för vindarna var lite svala. Men det var härligt. Molnet i det hela var förstås min smärta som gör att jag inte kan gå så långt som jag vill. Klarar bara av halva sträckan jag brukar gå . Ibland utmanar jag ödet och går längre men det slutar alltid med att jag nästan inte tar mej hem igen. Måste då alltid stödja mej på den som är med mej (går inte själv mera) för att inte benet ska vika sej.
Igår efter Qigonen hade jag ett samtal med min sjukgymnast angående mitt problem med promenader. Har ju tänkt investera i en käpp men hon tror inte det hjälper. Hon tycker att en kryck-käpp kan vara bra vid kortare sträckor som tex om man ska på stan men inte för att gå promenader med. Det blir för jobbigt. Hon tyckte istället att jag skulle fundera på en rullator. Hon sa att det var nog inte vad jag ville höra men att det nog skulle vara bästa lösningen just i dagsläget. Henrik har ju länge sagt att det nog blir en rullator till sist, så han hade nog rätt. Jag vill det inte egentligen för man förknippar rullator med äldre pensionärer inte kvinnor i 50-årsåldern. Men om det skulle hjälpa så jag kan promenera min sträcka igen så är det kanske värt det. Får väl blunda för att det känns dumt och bita i det sura äpplet.
Nu måste jag bara få läkaren att skriva så jag får en sån subventionerad och bara behöver betala en mindre avgift istället för att vara tvungen att betala en sån själv för 3000-4000 kr. Hon säger att jag har rätt att få den genom landstinget för att jag har de problem jag har. Ska prata med läkaren till veckan då jag ändå ska dit för provtagning och blodtryckskoll.
Idag satte jag Veronica i arbete med att putsa fönsterna . Både i vardagsrummet och i köket. Det blev så rent och fint. Nu ska vi få upp sommargardinerna också. Hon får häng upp dom och stryka dom och jag dirigerar så dom hänger som jag vill. Är en sk arbetsledare kan man väl säga. Veronica förbjuder mej att klättra och fixa sånt jag inte ska. Så det är bara att lyda . Har ändå fått så ont sen promenaden att det ändå inte skulle gå. Och att klättra upp på en pall är inte att tänka på om jag inte vill falla.
Vi gjorde också en snabb efterätt till kvällsfikat. En variant av cheesecake med jordgubbar i smeten. Smakade mums när jag provsmakade blandningen. Enkel var den också. Bara att vispa ihop de olika ingredienserna och hälla i en form där jag redan smulat digestivkex blandat med smält margarin.
Tessan löper fortfarande lite grann. Borde vara sista dan idag så vi ska nog bada henne i kväll eller i morgon så hon blir riktigt ren innan vi slutar med blöjan. Hon har fått bättre aptit och vill inte ut hela tiden så det verkar som om det ska vara över. Men det blir nog att hålla henne från Ruff ytterligare nån vecka så han inte blir tokig. Brukar ta nån vecka efter löpet innan doften helt har slutat. I alla fall enligt Ruff. vi har han som mätare på om det är över eller inte. =)
Blir nog rester till middag idag eftersom det bara är jag och Veronica hemma. Henrik jobbar den här helgen också. Han ska jobba ytterliggare 2 helger innan dom sen övergår till 4-skift igen. Då blir det både eftermiddags-, förmiddags- och natt-skift igen plus ledig-vecka med helgskift.
Jag väntar fortfarande på besked från FK om vad som blir av mej framöver. Har i alla fall inte fått något om att jag ska till AF ännu och det kanske är bra. Jag har ju ansökt om varaktig sjukersättning som förtidspension numera heter och det var ju vad handläggaren tyckte också att jag skulle söka. Så det är bara att vänta och se, bara jag får besked snart för väntan är så jobbig. Har mardrömmar om att dom tvingar mej till ett alldeles galet jobb med mycket lyft och långa dar. Jag som bara kan ligga ner för det mesta. Oron är stor och den kommer nog inte att släppa förrän jag har svart på vitt att jag får vara "sjuk". Hittills har jag fått vara det men man vet aldrig numera. Försöker inte grubbla men undermedvetet så finns tankarna där mest hela tiden. Jobbig , olidligt och smärtsamt. Bara det vore över nån gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar