Kalas

Blir ett mindre kalas idag för svärmor som fyller hela 86 år idag. Otroligt pigg är hon för sin ålder. Enda problemet hon har är synen, i övrigt är hon frisk som en nötkärna. Äter inga mediciner förutom en liten en i förebyggande syfte för blodet, en bamyl tror jag det är. Annars bor ho själv och klarar sej utan hemtjänst ännu så länge. Tänk om man ändå hade fått vara så alert då man är 86 år. Jag som endast blir 49 är i sämre skick. Äter många fler mediciner, totalt ca 25 tabletter per dag. Hon promenerar också snabbare och längre än jag. Så orättvist livet kan vara ibland.

I eftermiddag tänkte vi grilla en oxfile som jag fick över i påskas. Blir gott . Vädret är riktigt varmt idag. Igår var det så kallt att man hade behövt täckjacka och täckbyxor. Idag gick det bra med bara vinddressen och utan vantar och mössa. Kanske det ändå blir vår på riktigt, äntligen. Till lördag har dom lovat ännu varmare.

Igår räfsade Henrik och Veronica hjälpte till lite. Även Richard hjälpte till lite grann när han var förbi en sväng med Viggo på fm. Viggo är hemma från dagis resten av veckan eftersom han har fått en herpesinfektion i munnen. Han har ont i munnen och vill helst inte äta. Men han åt lite fil och sylt och en glass gick också ner. Hoppas det ger med sej. Men det är ju ett virus så det tar säkert några dar.

Vi var till Kallax en sväng också igår. Där var pappa stressad för att få fram båten, som vanligt vid den här tiden. Vill ha den redo så fort det går , så att den bara är att sätta ner när isen gått. Än ligger det kvar lite is i hamnen men om det bara blir varmt så försvinner det nog till helgen. Pappa är likadan varje år då våren kommer och isen far. Båten ska stå redo och det är bråttom då det närmasej. Varför vet jag inte , det har alltid varit så. Han vill ut till stugan så fort det bara går. Vi brukar däremot inte ha så bråttom att sjösätta, brukar ha i den till midsommar i alla fall. Det blir ändå inte att åka före det. Så det är lugnt.

I morgon blir det Qigong igen. Härligt , synd bara att det snart blir sommar -uppehåll. Har bara 3-4 ggr kvar. Sen blir det att köra själv tills dom stänger bassängen. Så totalt blir det nog ett uppehåll på 4-5 veckor. Hoppas jag då kan komma igen med mina promenader då istället. Går som sagt trögt på den fronten. Idag gick vi ändå en lite längre sträcka. fast det var tungt sista biten . Gick sakta så inte benet skulle vika sej. Tessan blir väldigt frustrerad då jag går så sakta. Hon drar och vill gå raskare , men det går inte. Glad att jag tog mej hem utan missöde i alla fall.

Igår fick jag ett brev från FK. Blev orolig direkt , tänkte att så snabbt kan jag inte få besked. Nu var det bara en bekräftelse på att dom mottagit mina papper och att det kunde ta upp till 4 månader innan jag får ett beslut. Och jag som hoppats på att få besked innan sommaren. Måste ta och försöka få kontakt med min handläggare i slutet av månaden så jag får höra hur det går. För sen blir det ju semestrar och då händer förstås inget. Hon sa ju att jag skulle skicka in i maj så att jag inte skulle hamna i kläm av semestrarna men så blev det tydligen i allafall. Nåja än har dom inte sagt att jag måste på arbetsförmedlingen , det är väl ändå bra. Men säker är man inte förrän man fått ett beslut och papper på det.

I tisdags så ringde Vivan. Jag har ju försökt några ggr senaste veckorna att ringa henne men inte lyckats få tag i henne då jag ringt. Vi pratade i över en timme som vi alltid brukar göra då vi ringer varann. Hon är min bästa vän av mina arbetskamrater. Vi har känt varann sen 1986 då jag började jobba på Örnäset. Och vi fick direkt en fin kontakt. Hon är den som hållit kontakten nu också sen jag slutade jobba för 6 år sen . Och vi har brukar träffas åtminstone 1-2 ggr per år , alla vi som jobbade ihop på gamla butiken. Det är så kul att dom inte glömt bort mej För jag är inte in på butiken så ofta numera. Det börjar vara så mycket nytt folk där att jag knappt känner nån . Dom jag jobbat med har alla , utom 3 st , gått i pension. Vivan hon jobbar ännu men funderar på att sluta nästa år då hon fyller 63. Vivan och jag vi kan prata om allt och lite till . Vi har alltid kunnat det, även om jobbiga saker. Har sånt förtroende för henne. Jag är själv väldigt dålig på att ringa men hon ringer mej desto oftare. Är ju lite svårt att veta då hon jobbar så jag brukar skylla på det . Men hon ringer ändå till mej trots att jag själv är så dålig på att hålla kontakten. Hon är en sann vän. en som jag tycker väldigt mycket om. Betyder mycket att ha en sån vän.