måndag, augusti 22, 2011

Ny måndag...igen.

Nu var det måndag igen och förra veckan har försvunnit i ett nafs.
Med regn och smärta och sjuk vovve så har det inte varit en roligt vecka.
Nu hoppas jag på en bättre men den börjar illa.

Även idag mår vovven illa. Hon kräktes inatt igen och har diarre. Det började redan förra veckan men i lördags verkade det ha lugnat sej något. För att sedan komma tillbaka med full kraft igen inatt. Vet inte riktigt vad som orsakat den här gången. Vi vet ju att hon inte är en "frisk" hund på riktigt heller. Hon har ju varit kroniskt leversjuk sen hon var valp men har nu varit rätt pigg sista halvåret. Men sommaren brukar ställa till det. Fast vi trodde vi klarat den och att värmen inte tagit knäcken på henne , men vi hade tydligen fel.
Så nu försöker vi med diet bestående av vatten, kokt kycklingfile och kokt avorioris och hoppas det vänder.
Vi har även dubblerat hennes dos av cortison och det brukar vända. Bara vi slipper veterinärbesök så , för hon avskyr det stället. Vägrar gå in där frivilligt. Kan också vara så att hennes oroliga mage beror på nån ny sjukdom. Vet ju att hennes medicinering ökar risken för andra sjukdomar men tyvärr är det inte möjligt att låta bli cortisonet då hon blir sjuk i levern då. Pest eller kolera kan man nog säga.

I övrigt har det varit pest också på smärtfronten. Regn och lågtryck innebär smärta. Mer än annars. Nervsmärtan är rent olidlig då. Man bli tokig och vet inte vad man ska ta sej till. Det värker och smärtar så det inte går att ligga still. Ingen ,medicin jag har funkar. Och då har jag ändå starka tabletter att ta till om det skulle behövas. Så förutom att hunden varit sjuk så blev jag själv galen av smärta. Usel vecka med andra ord.

Idag då solen verkar krypa fram känns det lite bättre. Mer "normalontläge" så att säga.
På onsdag ska jag starta med lite sjukgymnastik igen i bassängen. Blir lite trist att det inte blir nån Qigong i höst så därför ska nu jag och min sjukgymnast hitta ett sätt jag kan röra mej i ett eget program. Ett som jag inte får mer ont av. Jag har haft lite problem just med mina egna pass i bassängen att jag gör "för" mycket. Mer än jag borde och med det resultatet att jag blir sämre istället. Får mer ont i stället för mindre. Så nu ska hon ge mej några rörelser som hon tror funkar . Men vi får väl se. Nu då jag haft en sur vecka så kanske det inte funkar så jättebra men det är ju en början i alla fall. Måste komma igång med nått annat än promenader. Börjar bli så stel och i vattnet brukar jag mjukna något. Får hoppas jag inte får mer ont, och att jag hittar de rörelser som funkar och som inte stjälper utan hjälper.

Helgen den var bra med besök på lördagen av först min äldste son och mina små änglar till barnbarn. fick mysa med Molly och leka ute lite med Viggo. En härlig stund som piggar upp. Barnbarnen är som jag alltid brukar säga min bästa medicin. Ingen tablett funkar så bra som att få umgås med de små. Är så glad att dom finns och att dom finns i vår närhet så vi får träffa dom ofta. Är så lyckligt lottad som har dom här.

Sen kom mellansonen hit för lite biljobb. Han skulle bl.a serva bilen och byta avgassystem. Eftersom det är första gången som han ska fixa det själv , utan att maken bryr sej allt för mycket så tog det lite tid. Ovan som han är , men han lär sej .
Då det inte riktigt blev som han tänkt utan strulade så bjöd jag honom och Sara på middag och det är alltid trevligt. Jag gillar att ha dom här på middag. Tycker det är så fint att få ha dom här och prata en stund. Lite annat än då vi bara är själva. Lite omväxling som jag nog behöver mer än nån annan.
Eftersom det strulade så blev bilen kvar och han fick låna en av Henriks bilar .
Söndagen sen så fixade dom färdigt bilen och allt löste sej till sist. En lärdom för sonen att göra det pappa alltid gjort åt honom. Och en lärdom för maken att låta dom göra det i sin takt och låta dom göra det själv. Dom lär sej ju inte annars.

Så eftersom dom skruvade i bilen for jag Veronica ut till Kallax en sväng på söndagen.
Fikade och pratade lite med pappa.

Nu är det bara hålla tummar och tår för allt löser sej med vovven.
Det måste bara göra det. Vår fina , fina Tessan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar