Snart så !!!

Nu är det inte länge kvar till vi åker på en semestertripp, jag och Henrik. Vi åker till min moster i Småland och det ska bli jättetrevligt. Jag ringde till henne i tisdags och vi hade ett långt samtal. Finns så mycket att prata om och det ska bli så roligt att träffas. Och att träffa kusiner där nere ser jag också fram emot. Ingmarie och Johan har jag inte träffat på jag vet inte när. Tror det var nån gång runt 1987 eller nått. Minns inte riktig då det var sååå länge sedan. Sen har vi ju aldrig varit ner till Småland förut.
Vi brukar mest vara hemma på semestern då Henrik inte gillar att åka iväg.
Men för min skull gick han med på det den här gången. Och jag tror faktiskt att han också ser fram emot det. Om inte annat får han en "riktig" semester utan en massa måsten då vi inte är hemma. För är vi hemma har han alltid nått han bara måste göra. Och då blir det inte mycket till vila för honom. Han behöver det. Lika mycket som jag. Fast av olika anledningar.
Nu jobbar han bar två dagar till ( lördag och söndag) och sen går han på ledighet och nästa fredag så åker vi. Härligt.

En orsak till att vi åker just då är att jag fyller år nästa söndag. Och jag har inte ork att ha nått stor kalas som många brukar ha då dom uppnår denna aktningsvärda ålder som jag fyller. Men jag känner att jag inte orkar med att anordna nått sånt och då Ingrid bad oss komma till dom just då så var det ett ypperligt tillfälle att slippa undan kalas.
Då Henrik fyllde jämt för två år sedan hade vi 3 st kalas med totalt runt 40-45 gäster. Och jag fixade allt och var så slut och hade så ont i flera veckor efteråt . Och redan då bestämde jag mej för att inte ha nåt kalas. Jag orkar bara inte det.
Jag brukar alltid vara den som bakar och fixar då nån fyller år och sedan ska jag servera och hålla på att man sen inte hinner med nått annat. man känner sej som en servitris och en kaffekokerska och har inte tid att med annat. Och så känner jag inte för att göra nu. Det är alltid jag själv som får dona och fixa, aldrig nån som gör det åt mej. Visst Veronica hjälper till bra, men i slutänden är det ändå jag som gör det själv. Det är inte roligt längre då man inte orkar.
Smärtan sätter sina käppar i hjulet och det är bara acceptera. Visst hade det kanske varit roligt med kalas men jag har som sagt inte orken för det.

Jag fick faktiskt ett erbjudande om hjälp, det enda erbjudandet faktiskt. Från Richards svärmor. Hon erbjöd sej hjälpa till om jag skulle ha kalas och att hon skulle då sköta all servering och allt som hör till så jag skulle få sitta ner.
Det var ju jättesnällt , och hon är faktiskt den enda som någonsin erbjudit sej att hjälpa mej. Ingen annan har nånsin ens tänkt på att jag behöver det.
Jag blev väldigt glad över detta erbjudande men har ändå valt att åka bort istället.
Hade redan tänkt åka bort då erbjudandet kom men hon ska ha en stor eloge för att hon tänkte på mej och förstod att jag faktiskt skulle behöva hjälp.
Ingen annan har tänkt på det. Ingen annan har förstått det . Ingen annan har brytt sej. Så hon ska ha en stor kram för att hon bryr sej och jag uppskattade det mycket. ♥♥

Har nu haft två dåliga dagar med vädersmärta som stör min sömn. Så fort värmen försvann och det blev lite ostadigare väder, även om det inte kommit regn trots prognoserna, så kom smärtan med sin ilskna kraft och satte sej i benet och foten som vanligt. Barometer som man är. Inte kul men det är jag ju van vid. Bara bita ihop och inte känna efter. Tänka på den förestående resan och hur roligt det ska bli. Det funkade då jag for till London så ;-)

Nått positivt med att det blev svalare är att hunden mår bättre nu. Hon äter igen och hon dricker igen. Hon gillade verkligen inte de varma dagarna vi hade förra veckan.
Men vi klarade pärsen och hon slapp djursjukhuset den här gången. Vi vet ju om att hon är känslig för värme så vi försöker hålla henne i skuggan och få i henne vatten. Ju varmare det blir desto mindre dricker hon. Och då får vi lura i henne vatten med olika knep. Det lyckades den här gången men vi är vaksamma på om det kommer tillbaka värmen.
Min lilla älskade pudeltjej. Väldens bästa vän.