Nya frissan och våra pärlor till bilar.
Den röda är den som sonen ska köpa.
Nu går skam på torra land. Jag har klippt håret. Och det rejält också. Vet inte när jag hade så kort i nacken. Minns inte om jag nånsin haft det ens. Tror inte det. Hade bestämt mej redan innan vi for till frissan att en ny look skulle fram. En på riktigt.
Sa till min frisör att klipp fort innan jag ångrar mej. Brukar balla ur alltid då jag kommer dit och så blir det som vanligt i alla fall. Men inte den här gången. Jag hade ju Veronica med och hon var bestämd. Det skulle bli en ny frisyr om hon så skulle knyta fast mej i stolen. Så långt behövde det inte gå men nog kändes det konstigt då jag såg som i dimma hur håret flög av. Jag ser nämligen så dåligt att jag bara kunde ana vad hon gjorde då jag tog av glasögonen. Så det var nästan som i gör om mej på TV. Där har dom ju satt för spegeln så kunden inte ser och jag ser inget utan glasögon så det blev likadant. Var lite spänd då jag skulle ta på mej dom efteråt.
Men blev väldigt positivt överraskad. Hon hade fått till det precis som jag tänkt mej. Hon hade förstått vad jag var ute efter och sen gjort det så att det skulle se bra ut. Hade aldrig kunnat föreställa mej hur det skulle bli men hade ju en bild med på en frisyr jag gillade och han hade fått till det så jag blev riktigt nöjd.
Både Henrik och Veronica tyckte också det blev bra, dom tordes väl inte annat HAHA.
Nåväl , nu är det gjort . Efter nästan 50 år med i stort sett samma frisyr, åtminstone sedan jag gick i skolan, så har jag gjort nått jag inte brukar. Känns lite konstigt men samtidigt bra. Är så lätt att tvätta och kamma, ja kamma behövs knappt. Känns lite , lite tomt i nacken då det inte hänger hår på axlarna men man vänjer sej. Men skönt samtidigt. Hon är bra min frisör. Förstod precis vad jag var ute efter. Och jag är nöjd. Nu ska jag bara vänja mej med att använda vax och fingrar istället för värmetång.
Inte helt lätt att låta tången vila då jag alltid använt den varje dag. Men sååå skönt.
Tror nog det är 50-årskrisen. Eller vad man nu ska tro. ;-)
Idag blev det också en bilaffär . Inte jag men Henrik. Jag kör ju inte bil mer då benet inte håller för det. Men anledningen nu det var att Richards bil är helt slut. Och då menar jag slut som att den är färdig för skroten. Och eftersom han inte har jobb men behöver bil för att kunna jobba, då han får så ska han få köpa vår gamla Audi som är i nyskick trots att det är en -87:a. Vi har haft den i 21 år men den ser ut som ny då Henrik är en bilputsare och bilvårdare av hög klass. Inte som sönerna precis. Dom tvättar knappt sina bilar och gör dom det så tycker han dom slarvar.
Men nu är Richards bil så slut och Henrik så less på att skruva i den och leta fel att han bestämt sej för att han får köpa pärlan av honom.
Han har därför letat efter en annan andrebil åt sej själv. Det blev en affär idag , en Volvo V70 -01 automat. Riktig fin . Vänta bara tills Henrik fått putsa och polera den så kommer den att se som ny ut. Den var väldigt fin i karossen och det är ju A och O för att han ska vilja ha den.
Egentligen hade vi kunnat klara oss med en bil då jag inte kört på 1,5 år men min förhoppning är att jag ska kunna göra det igen. Och jag vill tro att det ska gå. Vet inte om det blir så men hoppas kan man ju alltid.
Efter frisörbesöket så har det varit AJAJ förstås. Sov inte mycket den gångna natten men standarduttrycket " vill man bli fin osv" stämmer in som vanligt. Och det med besked. Blev två starka tabletter, mina reservtabletter, idag. Dom tar jag bara då jag inte står ut, och den vanliga smärtstillande inte hjälper nått alls. Men jag tog min promenad i morse och benet höll även om det smärtade väldigt. Så det lägger sej nog om nån dag .
Egentligen så är det rätt hopplöst. Jag kan inte göra nånting kul. Inte utan att jag får lida för det efteråt. Det är rent skit. Men jag gör ändå saker ibland. Måste det för vad ska jag annars ha för liv. Det är nog trist som det är. Men jag väljer vad som är värt en uppoffring. Om det är värt smärtan efteråt. Tycker jag inte att det är det så låter jag bli. För det mesta i alla fall.
Men ibland så orsakar jag mer smärta av ren dumhet. Behöver bara fråga dom här hemma. Dom vet minsann. Att jag inte alltid gör som jag ska. Att jag säger en sak men gör en annan. Och sen får lida för det.
Som ogräsplocket. Nog vet jag att det är en dum sak att göra. Jag vet att det är en rörelse jag inte bör göra. Vem vet inte hur dålig arbetsställning man har då. Och har man då som jag " en knivsudd" att balansera på då går det åt skogen.
Minsta vridning eller framåt-böjning slutar alltid med en katastrof. Då tar det flera dagar att komma i normalont läget igen.
Och det vet jag ju. Och ändå så står jag där och rensar det förbaskade ogräset för att jag inte ids vänta på att nån annan gör det. Hur dum får man vara. Man måste lära sej blunda då. Inte se ogräset, eller dammråttorna inomhus. Inte störa sej på det då nån tar hand om det fast kanske inte just nu. Det är nog det svåraste av allt i det här eländet. Att vänta på hjälp och att be om hjälp.
Men med åren, jag har ju gått så här i drygt 9 år, så lär man sej. Men helt lär man sej aldrig. Mitt vad det är så har man glömt det och man gör det själv. Och då får man också skylla sej själv, med besked som sagt.
Huvudet dumt får kroppen lida....så sant som det är sagt.
Om detta är en 50-årskris hur blir det då om 10år igen??? Kan man ju undra.
Nu ska jag försöka få nån sömn trots att jag inte hittar nån bra sovställning för det smärtande benet.En yxa vore kanske ett alternativ. Hugga bort det onda. Idiotiska tankar , men man blir "dum av smärta, det har jag läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar