Dagen före ♥

Nu är det nära , dagen före vi åker. Ska alldeles strax göra incheckning via Internet Nu kommer fjärilarna. Jag är ingen som direkt njuter av flyg, men gör det om jag måste. Vill ju åka så det är bara kliva på och blunda. Går nog bra. Det gick ju till London i maj så det ska nog funka nu också. Den här gången blir det Henriks arm jag får klämma istället för Veronicas. Hon blir ju hemma med hunden.
Kommer säkert ha svårt att somna , som vanligt innan resa. Men jag har sett fram emot den här resan så det ska bli kul. Tänk va berest man blev helt plötsligt. Vi som nästan aldrig åker någonstans , varken på sommaren eller vintern. och nu blir det min andra resa på kort tid. Man får akta sej, det kanske blir en vana ;-)

Richard kom förbi med barnen en stund och det var roligt som vanligt. Viggo är det som vanligt full rulle med och full i bus. Precis exakt kopia av sin far , som han var som liten. Man får riktiga flashback då man ser Viggo. Minns precis hur det var då Richard var i den åldern, ett energiknippe han också. Rätt kul att se hur lika dom kan vara. Få se hur Molly blir. Kanske hon blir kolugn.
Hon är så söt den lilla bebisen. Fick mysa och mata henne. Måste ju gosa lite en stund nu då vi åker bort.
Viggo vill gärna ha mej med överallt och ropar Ammo hela tiden så det blev till att ta Molly i famn och hänga på. Vill inte han ska känna sej utanför så han får den uppmärksamhet han behöver. Han är ju min lilla charmgosse. Men det går riktigt bra. Han accepterar att Molly får vara med och att jag håller i henne . Jag kan ju busa ändå.
Blir alltid så tyst och stilla då dom åker. Man saknar dom på en gång.
Tur man har dom så nära så vi kan träffas ofta. Hade varit tråkigt om dom bott nån annanstans.
För mina barn och barnbarn är det viktigaste här i livet. Och det är det för både mej och Henrik. Vi har sån tur än så länge att alla finns här i stan. Hoppas det så förblir.

Smärtmässigt så är det väl upp och ner mellan varven. Men nu ska jag försöka lämna smärtan hemma, mentalt i alla fall. Ha en resa och strunta i smärtan för en vecka. Ont kan jag ha då jag kommer hem. Värmen vi haft senaste två dagarna har varit toppen för smärtan. Blir mjukare och rörligare så hoppas vädrets makter är med oss . Ser inte så lovande ut men hoppas dom har fel som vanligt. Vädret rår man ju ändå inte på.
Har laddat med alla smärtstillande jag har så det ska nog gå bra.
Roligt ska det bli i vilket fall som helst.