Less

Varför ska jag ha så ont=(???? Blir snart tokig, eller kanske tokigare. Inget roligt när det aldrig blir bättre. Har ju haft så här i flera veckor nu. Är van att ha ont , men när det är så här "ONT" tappar jag lusten till allt. Hoppas på att sjukgymnasten kan ge mej lite peppning när vi träffas imorgon på Qigongen. SKA bara gå på det , hur ont jag än har.
Blev lite deprimerad igår kväll också när jag tittade på Uppdrag Granskning. Det handlade om sjuka som inte får vara sjuka mer. Jag blev så arg och upprörd efteråt att det inte gick att varva ner sen. Hur kan man få behandla människor så där???? Det gör att min oro för hur det ska gå för mej blir större för varje dag som går . Jag ska ju också granskas av FK. Jag har ju alltid haft en bra relation till min handläggare så man får ju hoppas på förståelse. Om dom tvingar ut mej i arbete kommer jag inte att klara det. Det vet jag redan nu, för om jag inte ens orkar med att ta hand om hemmet hur ska jag då orka arbeta? Vad ska jag kunna jobba med som måste ligga ner största tiden? Tankarna snurrar hela tiden och det kanske är en orsak till att jag har så ont nu, dom säger att det spelar roll om man mår bra psykiskt så hjälper det att lindra smärtan. Och den här oron som jag känner nu gör ju att jag inte mår bra varken psykiskt eller fysiskt.
Men vi får väl se vad framtiden visar och hålla tummarna för att det går bra.
Idag ska jag iallafall försöka mej på en promenad när Veronica kommer hem, blev ingen igår för vi var tvungen att bada hunden och då avstod jag från promenaden för att kunna hjälpa till med torkningen av henne. Hon måste fönas och kammas efter badet för att inte bli tovig och då måste vi vara två för att hon gillar inte att bli kammad.
Idag tror jag jag ska vara lat och koka varmkorv till middag och pannkaka till. Ingen ska ha matback imorgon så då duger det. Har inte lust med nått avancerat idag. Orken finns helt enkelt inte.
Låter visst som jag har en usel dag idag med humöret i botten men jag är ensam hemma nu och då behöver jag inte låtsas att det går ändå. Måste få tycka synd om mej själv ibland. Det går över för jag är trots allt en kämpe som biter ihop och inte deppar ihop varje dag. Så allt ordnar sej nog nån gång. Positivt tänkande kanske inte skulle skada=)